WANELIN

Den här morgonen

Jag sitter på pendeln på väg till jobbet och passar på att läsa om interna kapitalräntor och avskrivningar på dagsvärden i stället för anskaffningsvärden. Jag ringer min pappa och frågar vad detta betyder. Nu är ju inte det här första gången som jag studerar, men några interna kapitalräntor kan jag inte erinra mig om att jag har stött på.

Men min pappa är jurist och vet allt om torftiga ord. Plötsligt har sysselsatt kapital och interna kapitalräntor aldrig känts mer bekant och inom loppet av tio minuter vet jag allt om värdeminskningsavdrag, eller åtminstone tillräckligt för att ta mig vidare till nästa stycke. Och det får nog anses räcka för den här morgonen.

Stockholm

Det regnade i Eslöv när vi var där för snart två veckor sedan. Det regnade konstant under fyra dagar. Jag har börjat sakna Stockholm så fort vi åker härifrån. I Karlstad traskar jag runt och beklagar mig över att jag inte hittar den mat som jag är van vid. I Skåne gnäller jag på regnet och pågatågen (åtminstone i de fall vi tvingas stå kvar på perrongen). Till och med i Bangkok, staden som jag tycker om av hela mitt hjärta och som jag så ofta längtar tillbaka till, händer det att jag med saknad tänker på Stockholm och pendeltågstrafiken. Jag tycker om att promenera till stationen och jag tycker om att åka pendeltåg klockan sju på morgonen. Jag tycker om att det finns så många platser här kvar att upptäcka och jag tycker om utbudet av mat. Jag tycker om att innan man vet ordet av kliver man rakt ut i Nackareservatet. I dag regnar det men jag tycker om denna stad, även när det regnar.

Rapport från Gränna

Solen skiner i Gränna och här finns allt från polkagrisar till klosterruiner. Bortsett från en släng tonsilit, som för övrigt blev misstänktsamt kortvarig denna gång, är denna lilla småstad nästan så som jag minns den från min vistelse för cirka 20 år sedan.

I Gränna hittar du polkagrisar för alla smaker.

Våffla.

Visingsö #1

Visingsö #2

Alvastra klosterruin.

Butiken i min barndomsstad

Jag är på besök i min barndomsstad, eller snarare min barndomsort. I dag passerade jag den där butiken i staden som en gång i tiden nästan var min hemstad. Den där butiken vars verksamhet jag ägnade många värdefulla timmar av min ungdom åt att med fredliga och lagliga (men möjligtvis något enerverande) metoder försöka bekämpa. Nog har jag tänkt på det ibland, men allt som oftast har jag tänkt att det är nya tider nu - inte nödvändigtvis bättre tider men åtminstone nya. Ett nytt klimat har gjort det svårare för butiker som denna att överleva, har jag tänkt och trott. Men i dag är jag alltså tillbaka i staden som en gång i tiden nästan var min hemstad. Jag är tillbaka och där står den: butiken som jag ägnade mycket tid, tankeverksamhet och energi åt att ta avstånd från. Det är en annan skylt nu. Det är samma övertäckta fönster, men ny skylt. Kanske är det nytt innehåll, men förmodligen inte. Kanske ny personal, men samma innehåll. Dörren står på glänt. Jag som har varit upptagen med att sörja att mina barndomstrakter inte är som de en gång var; att alla kor är borta och att alla små fikaställen är nedlagda. Men just den där butiken, den av alla butiker, finns alltså kvar. Skillnaden mot förr är att skylten är ny och att dörren står på glänt.

Feministisk litteratur

Så här på sommaren är det många som längtar efter litteratur med feministisk anknytning. Recensioner av sådan litteratur hittar du hos till exempel Systrar.net.